Ja igår var det äntligen dags för första NMT-passet i västerås. De föregående passen vi varit på har varit " prova på pass".

Samling vid Mimerhallen som vanligt och tror vi var ca 20st där och 2 nya instruktörer.
Fick min gröna väst

Innan uppvärmningen var det dags för repetition av det olika kommandona som finns allt från kolumn till led till ja jag vet inte vad.

Det bar iväg i joggfart och denna gång var det faktiskt lugnjogg så man inte var helt död efter 200m.
Helt plötsligt får vi till uppgift att ledet ska bli i längdordningen, kortast längst fram och längst allra längst bak. Denna tog lite tid men vi lyckades. Ledet fortsatte jogga farmåt och sen skulle vi stå i bokstavsordningen, nu tog det ännu längre tid men återigen gjorde gruppen det.

Väl ute på fotbollsplanen så fortsatte det med lite olika övningar. Jag har under snart 23år trott att man spelar fotboll på en fotbollsplan men så fel jag hade. Vi gjorde allt från skottkärran, springa slalom, ankgång till kommandolöpning på denna gräsplätt. Och en fotbollsplan blir fruktansvärd hård när det inte har regnat på några dagar.

Efter lite olika övningar på denna plan så bär det iväg i löpning igen.

Helt plötsligt kommer vi fram till en Å och jag hinner tänka för mig själv - shit nu ska vi ner i det kalla vattnet men det skulle vi inte. Vi skulle dock krypa i vattenrören som gick under vägen.
Själv hatar jag trånga uttrymmen och kände paniken komma men bestämde mig för att krypa ändå då det var ett ganska brett rör och man kröp bara en och en. Och jag kom igenom Och blött och lerigt var det

Jogg tillbaka till fotbollsplanen och nu var det kommandolöpning som gällde. skrek instruktören skydd så var det ner på mage som gällde, vila- ner på rygg, mina- ner och ta med händerna i marken och sen göra ett upphopp och klappa händerna.
Nu började benen bli trötta och ner och upp från marken hela tiden sliter på kroppen.

sen var det dags att stå i " hundpositionen" och man ska krypa under hela ledet och ställa sig sist. Jag var bland det första som kröp och det innebar att jag fick stå i denna position väldigt länge. Och när man tror man ska ramla ihop för att både armar och ben skakar så kommer det ett litet hejarop från någon i ledet eller några få positiva ord från kompisen bredvid och helt plötsligt orkar man några sekunder till.

Men efter detta så var passet i stort sett slut och det blev jogg tillbaka till Mimerhallen och inte vilken jogg som helst utan slalom igenom hela ledet.

Ett roligt och lagom tufft pass.

Idag är det träningsvärk lite här och var. Lite nya blåmärken på knäna och skrapsår på armbågarna. Precis som det ska vara efter ett härligt träningspass